Det har varit 3 intensiva dagar sen sonen började skolan. Han trivs dock jättefint, hans fröken är så himla go och han har träffat den stora kärleken..dag ett pratades det bara om denna tjej, som är det underbaraste som går omkring i ett par skor. Första kvällen komponerades kärleksbrev och dag 2 utdelades pussar. Igår fick han reda på att kärleken var besvarad och nu planeras här bröllop efter 9:an *jo, han resonerar så och han går i 0:an! Jag visste inte ens att högstadiet fanns när jag gick i lågstadiet, än mindre förskolan!*
Mamma, vi ska gifta oss i ett sånt där hus med två portar, som öppnas med en knapp (kyrkan). Och så ska jag ha "ah, såna där kläder" *gestikulerar över överkroppen och halsen* och hon ska ha "ah, en sån där klänning*. Och..åh, mamma finns det barnöl och barnvin?? Då jag undrar varför han undrar över det, man behöver väl inte öl och vin för att gifta sig? (han har dock druckit alkoholfri glögg över julen, därav frågan). "Jo, jag vill att det ska vara ett sånt där berg som man bygger av en massa glas och sen häller man vinet över". Jag undrar var i hela friden han fått detta ifrån, men inser att han nog sneglat på en och annan bröllopssåpa som jag tittat på.
I alla fall, så är han jätteglad och stolt (och jag med förståss) över skolan. Själv var jag med om något helunderligt. Första dagen i skolan (som är av samma språk som språket jag skriver just nu, vill inte nämna några skolnamn) samlades alla nya föräldrar till en informationsträff och det var då jag insåg att mina 9 år utomlands har helt avsynkat mig ifrån svenska sociala sammanhang. Visst träffar jag folk när vi är i Sverige, men det är inte samma sak. Det var ett..vad ska jag säga..ett hummande som jag inte alls var synkad med. Det kändes som folk harklade sig och sa halva meningar och jag kände mig precis som när man gick på kurs med jobbet eller nåt. Själva informationsmötet var också en upplevelse i sig. Hjälp! Roligt, men när jag kom hem gick jag och la mig och stensomnade. När jag vaknade, väckte maken mig och han blev nästan rädd, för jag tittade på honom och kunde verkligen inte placera honom (vi har varit ihop i snart 14 år!!). Jag satt i sängen och seriöst fick tänka till. Hur gammal var jag? Gick jag i gymnasiet, eller var jag på kurs med jobbet? Bodde jag i Stockholm eller Göteborg? Jag tror helt enkelt att detta möte med min svenska sidan fick så många minnen att blomma upp att det blev helt kortslutning i min hjärna.
I 2 dygn efteråt sov jag nästan bara. Igår tog jag dessutom ett dagen efter piller, så jag har gått omkring och varit lite smått arg på det mesta, vilket inte hjälpt, men om jag återgår till tröttheten, så somnade jag halv åtta igår kväll och när maken väckte mig i morse, så kom jag knappt ur sängen.
Hoppas att det släpper tills i morgon, en sån här zombie vill jag inte vara. Jag är dock jätteglad för var sonen går i skolan och jag ser fram emot fler informationsträffar, men jag det känns nästan lite läskigt att jag blev så "urladdad" mentalt av den här upplevelsen.
Matmässigt har det gått väldigt bra. *Jag har ju mest sovit!* Men jag känner verkligen för att laga något gott i helgen och lägga upp här.
Ha en fin helg allihop!
Mamma, vi ska gifta oss i ett sånt där hus med två portar, som öppnas med en knapp (kyrkan). Och så ska jag ha "ah, såna där kläder" *gestikulerar över överkroppen och halsen* och hon ska ha "ah, en sån där klänning*. Och..åh, mamma finns det barnöl och barnvin?? Då jag undrar varför han undrar över det, man behöver väl inte öl och vin för att gifta sig? (han har dock druckit alkoholfri glögg över julen, därav frågan). "Jo, jag vill att det ska vara ett sånt där berg som man bygger av en massa glas och sen häller man vinet över". Jag undrar var i hela friden han fått detta ifrån, men inser att han nog sneglat på en och annan bröllopssåpa som jag tittat på.
I alla fall, så är han jätteglad och stolt (och jag med förståss) över skolan. Själv var jag med om något helunderligt. Första dagen i skolan (som är av samma språk som språket jag skriver just nu, vill inte nämna några skolnamn) samlades alla nya föräldrar till en informationsträff och det var då jag insåg att mina 9 år utomlands har helt avsynkat mig ifrån svenska sociala sammanhang. Visst träffar jag folk när vi är i Sverige, men det är inte samma sak. Det var ett..vad ska jag säga..ett hummande som jag inte alls var synkad med. Det kändes som folk harklade sig och sa halva meningar och jag kände mig precis som när man gick på kurs med jobbet eller nåt. Själva informationsmötet var också en upplevelse i sig. Hjälp! Roligt, men när jag kom hem gick jag och la mig och stensomnade. När jag vaknade, väckte maken mig och han blev nästan rädd, för jag tittade på honom och kunde verkligen inte placera honom (vi har varit ihop i snart 14 år!!). Jag satt i sängen och seriöst fick tänka till. Hur gammal var jag? Gick jag i gymnasiet, eller var jag på kurs med jobbet? Bodde jag i Stockholm eller Göteborg? Jag tror helt enkelt att detta möte med min svenska sidan fick så många minnen att blomma upp att det blev helt kortslutning i min hjärna.
I 2 dygn efteråt sov jag nästan bara. Igår tog jag dessutom ett dagen efter piller, så jag har gått omkring och varit lite smått arg på det mesta, vilket inte hjälpt, men om jag återgår till tröttheten, så somnade jag halv åtta igår kväll och när maken väckte mig i morse, så kom jag knappt ur sängen.
Hoppas att det släpper tills i morgon, en sån här zombie vill jag inte vara. Jag är dock jätteglad för var sonen går i skolan och jag ser fram emot fler informationsträffar, men jag det känns nästan lite läskigt att jag blev så "urladdad" mentalt av den här upplevelsen.
Matmässigt har det gått väldigt bra. *Jag har ju mest sovit!* Men jag känner verkligen för att laga något gott i helgen och lägga upp här.
Ha en fin helg allihop!
7 comments:
Åh vilken gullig son du har!
Jag hade en liknande upplevelse när jag hade praktik i Edinburgh (fast åt andra hållet). Trots att kulturerna är någorlunda lika krockar det ibland om man vet inte vad som är upp eller ner! ;-)
Du verkar ha en jättemysig son, hoppas kärleken håller i sig!
Tack för en jättefin hemsida, hittade hit idag och vart sittande i timmar för att läsa,,,,,*s*
Har precis börjat med LCHF och kör liten mjukstart, har helt tagit bort potatis, ris, pasta och bröd. Tycker väl själv att det går relativt bra (ska tillägga att även maken kör det) men vi saknar frukten, att sitta och knapra på framför TV:n.
Sen gäller det att hitta på lite roliga sallader, för där kan man lätt fastna i dom gamla vanliga.
Hit återkommer jag, spännande att följa din resa.
Hej, hej hur har du det? Själv deppar jag lite över min viktnedgång..Hade visserligen gått ner denna vecka men har ändå inte samma vikt som innan jul ännu..så trist..
Hoppas livet är snällare mot dig :)
Trevlig helg önskar Åsa
Halkade in här på din sida när jag googlade på lchf, ska bli roligt att läsa om din resa!
Blir väldigt nyfiken på hur du lyckas få så stora bilder här på blogspot, jag har försökt hur länge som heslt utan att lyckas, blir galen! Du får mer än gärna maila mig och berätta hur du gör:
camillasnyahem@hotmail.com
Hälsningar Camilla
jag utmanar dig. se på min blogg. Hoppas allt är bra med dig. *kram*
Hej kom till din sida av ren slump och blev nog som dom flesta länge sittande :) , du har en härlig sätt att skriva att man kan inte låta bli . Plus att dina recept ser väldigt smaskiga ut att man bli lätt hungrig .Funderar på att göra den goda choklad tårtan imorgon så jag hoppas den blir lika god som din :).
Hoppas sonens kärlek håller i evighet :) och att ni alla är friska, glada och lyckliga.
Tack för din inspiration / mvh Mirela J.
Post a Comment