Har haft en rätt händelselös dag med tvätt och lite packning, jag säger lite, för jag har inte ids ta tag i det 100% än. Jag tenderar till att vara mer motiverad om jag måste och i morgon e sista dagen i sommarstugan, så då är det bara att bita ihop.
Barnen har ju mer eller mindre också börjat äta LCHF, det började med att jag gav dem ägg och smör på kvällen och insåg att de mådde jättebra av det. Sen gick det över till att ge dem majs eller paprika eller tärnad gurka till fisken/kycklingen/köttfärssåsen och de älskar det! Sonen, som har haft magproblem i flera år har knappt några (han kan t o m äta rätt mycket kolhydrater nån gång ibland och nu tål magen den) och dottern, som är väldigt sockerkänslig och alltid tackat ja till något kolhydratsrikt har nu helt tappat intresset. Hon tycker fortfarande godis är festligt och gott, men äter några stycken och sen säger "inte gott!" och är nöjd. Hon rynkar på näsan åt vanligt bröd och vill ha "knäckebröd" dvs finncrisp istället. Sonen äter med glädje hallon med fet yogurt och grädde och älskar cocospannkakorna.
Jag vågar inte ens tänka på hur dottern måste ha mått innan vår LCHF tid, då jag tänkte "Ja men vill hon bara äta pasta och ketchup får det väl bli det, såna e 3åringar!" (huuuu!)
Jag tänkte jag skulle berätta hur det går för barnen och vårt LCHF liv också, då jag verkligen förfäras över artiklar och annat där man läser att svenska barn får lowfat produkter som lättmjölk på dagis och skolan.
Nu ska jag sätta mig och äta rökt makrill med majonäs med lite citron i . MUMS!!
Dagens kommentar: Dottern är helt galen i rosa. Själv tycker jag om blått på henne, så det kommer inte ifrån mig, men hon e bestämd, rosa ska det vara. (Sonen är en fantast av rött).
Imorse ställde jag mig på vågen och konstaterade att den inte rört sig alls. Då ställer sig dottern på och jag utbrister "Wow J, 14kg!"
Hon tittar förargat på mig och säger: "Fjorton LOSA kilo, mamma"
Barnen har ju mer eller mindre också börjat äta LCHF, det började med att jag gav dem ägg och smör på kvällen och insåg att de mådde jättebra av det. Sen gick det över till att ge dem majs eller paprika eller tärnad gurka till fisken/kycklingen/köttfärssåsen och de älskar det! Sonen, som har haft magproblem i flera år har knappt några (han kan t o m äta rätt mycket kolhydrater nån gång ibland och nu tål magen den) och dottern, som är väldigt sockerkänslig och alltid tackat ja till något kolhydratsrikt har nu helt tappat intresset. Hon tycker fortfarande godis är festligt och gott, men äter några stycken och sen säger "inte gott!" och är nöjd. Hon rynkar på näsan åt vanligt bröd och vill ha "knäckebröd" dvs finncrisp istället. Sonen äter med glädje hallon med fet yogurt och grädde och älskar cocospannkakorna.
Jag vågar inte ens tänka på hur dottern måste ha mått innan vår LCHF tid, då jag tänkte "Ja men vill hon bara äta pasta och ketchup får det väl bli det, såna e 3åringar!" (huuuu!)
Jag tänkte jag skulle berätta hur det går för barnen och vårt LCHF liv också, då jag verkligen förfäras över artiklar och annat där man läser att svenska barn får lowfat produkter som lättmjölk på dagis och skolan.
Nu ska jag sätta mig och äta rökt makrill med majonäs med lite citron i . MUMS!!
Dagens kommentar: Dottern är helt galen i rosa. Själv tycker jag om blått på henne, så det kommer inte ifrån mig, men hon e bestämd, rosa ska det vara. (Sonen är en fantast av rött).
Imorse ställde jag mig på vågen och konstaterade att den inte rört sig alls. Då ställer sig dottern på och jag utbrister "Wow J, 14kg!"
Hon tittar förargat på mig och säger: "Fjorton LOSA kilo, mamma"
No comments:
Post a Comment