Sista uppförsbacken

Så otroligt fånigt att tänka "bara 4 dagar och sen är jag inte ensam med barnen mer, det går fort!" Alltid när jag tänker så händer något och likaså denna gång. Jag har haft feber i 2 dagar och igår när jag lagt barnen kände jag mig bra mör, men låg ändå och tittade på tv en stund. När jag väl la mig började en kommers utan dess like. Dottern hoppar ur sin säng varje 20:e minut fram till kl. 03 då jag ger henne en nappflaska. Hon somnar och kvart i 4 kommer sonen in till mig. Då väcks dottern igen och sen hoppar bägge upp och ner ut sängarna ytterligare nån gång tills jag blir trött på det och ryter till varpå barnen ligger snyftande i sina sängar och jag får sitta brevid lillan och halvsovande smeka henne på magen och lugnande sjunga Trollmor tills jag storknar. :(

Somnar gör vi dock efter det och vid sju när jag vaknar ligger sonen åter igen brevid mig. Han tittar på mig och jag frågar vad som fick honom att vakna inatt. 2 sekunder senare inser jag varför barnen varit så oroliga. De är magsjuka. yippee...så här har det varit både sjukstuga och tvättstuga idag.

Så vi har ätit allt annat än low carb idag, barnen har levt på finncrisp och det hela verkar ha lugnat ner sig. Pust!! Hoppas vi får sova inatt, jag e helt slut.