Har inte slippat av LCHFvägen en endaste gång sista 2 veckorna i sötväg, trots att suget varit jättestort vid några tillfällen... Barnen försöker jag avstyra med socker (ja kolhydrater överhuvud taget) och med dottern har jag sagt på frågan om hon ska få en glasspinne "om en stund", vilket hon (en mycket sockersugen 3åring) accepterat.
Nu, efter att ha hört det i 3 dagar tyckte hon att den där stunden var väl lång och jag tänkte att "äsch, de kan få var sin". Så visade det sig att dotterns glass var sönder och föll isär, så jag hämtade en ny till henne. På vägen till soppåsen med den trasiga glassen vet jag inte vad som flyger i mig (jo det vet jag ju..) och jag tog två (jätte!-)bett på struten.
Slängde i alla fall resten av glassen. Fick ett totalt lyckorus efteråt, men det har svalnat nu. Känner inget sug än, men om jag gör det, får jag baskemig skylla mig själv. Sitta där och lida får jag göra då.
Rätt åt mig i såna fall.
Ikväll kommer maken hem, så jag ska be honom att smälla mig på fingrarna om jag så mycket som tänker på något sockrigt!
Har en god köttbit jag ska steka upp så fort jag har lagt dottern. Hon gick upp kvart över 4 i morse, så hon e nog inte så svår att lägga idag...
Uppdatering: *fniss* Ja, det gick ju rätt smärtfritt. När jag lagt henne i sängen och skulle sjunga den sedvanliga "lunka på" som hennes spotty cow och pink cow gör över hennes täcke mumlande hon med slutna ögon "gå mamma...." Mot köttbiten!
No comments:
Post a Comment